Min klädstil har inte förändrats sedan 1998 och jag ska nu förtälja varför, eller hvorfor som dansken säger. 1998 började jag nämligen handla mina egna kläder. Innan dess kunde man betrakta häftiga grabbar med jeans och nån slags t-shirt (det jag har på mig i 90% av fallen) men själv fick man mycket hopplösa plagg ofta handlade på second hand eller nerärvt i generationer inom familjen. Men 1998 slogs jag fri ur de bojor som tynger varje människa som inte väljer sina kläder(det är ju så det är i fängelse). Jag började givetvis välja ut plagg som jag tyckte stämde överrens med modet som jag observerat ur ett utifrånperspektiv. Genom denna övergång blev jag en del av den trendsättande allmänheten (dock förmodligen i betydligt mindre grad än många andra) och var därmed inte förpassad till att vara observatör. Jag kan sen dess inte se en trend eller ett mode fårn ett yttre perspektiv och har inte längre förmågan att önska att jag själv var en del av olika klädkulturer, teoretiskt hade jag ju kunnat delta, om jag velat. Idag, eller igår blir det nog, hade jag till exempel på mig en t-shirt från min språkresa i England '97 och min t-shirt från Expo 2000 är köpt på Expo 2000 (i Hannover). Jag tror aldrig jag kommer ändra uppfattning om vad som är en bra klädstil och är därför glad att jag inte är tio år äldra och alltså skulle klä mig som 1987.

Ni har bara ett enda shotglas här, och det är en äggkopp!