ESR riktar idag sin klara, ljusa och sanningsenliga spotlight på en av våra stora skådespelare. Han har spelat in såväl stora som små filmer, allt från kostymdrama till sci-fi. Det enda hans filmer har gemensamt är minst en udda eller suspekt scen vilken givetvis alltid är det som gör filmen sevärd. Jag talar givetvis om, just det, Sam Neill. Alla har säkert sina egna Sam Neill-favoriter men jag tänkte passa på att peka ut ett par guldkorn och avsluta med en lite djupare belysning av min och er favoritNeill-are. Vi börjar med den kanske för min generation mest namnkunniga filmen, Jurassic Park. Konventionell och trist och Sam lär sig en läxa genom filmen vilket i mitt tycke är fel. Men om vi istället isolerar den första halvtimmen inser vi att Sam hatar barn. När man ser filmen inser man dessutom varför han hatar barn. Att lyssna på besserwisserungen med sin textbokskunskap får en att införa ett ytt begrepp i sin världsbild. Befogad Mobbing. Det är för mig givet att detta skal av en människa utstår både kalsongryck och klipulver i mogonvällingen. Jag är även övertygad om att han kommer dö ensam. sam är den enda karaktären som visar tecken på den fördolda avsky som samtliga karaktärer måste känna därför identifierar vi oss givetvis primärt med honom och inte han goodie two-shoes fru.
Vi fortsätter med den eminenta Pianot. Höjdpunkten i filmen förutom en naken, tatuerad Harvey Keitel och att slippa lyssna på när Holly Hunter talar samt ett fantastiskt soundtrack är givetvis en Neillare. Sam inser att hans fru är otrogen och hur reagerar han? I de flesta filmerna borde dett bli skilsmässa eller om det är en riktig mörk film, misshandel eller värre. Sam väljer bort båda dessa alternativ och tar helt sonnika sin fru i handen, leder ut henne till en vedkubb och avlägsnar hennes finger. Sedan är det utagerat. Det är så Sam rullar.
Juvelen i sammanhanget har ni givetvis serdan listat ut, och för att bekräfta ska jag bara ge namnet på filmen, Event Horizon. Vi har en del fina godbitar i denna film som närmast kan beskrivas som Hellraiser-light i rymden. Lite bonusar finns, videon som de hittar, Sam är ond samt att endast den latinkunnige besättningsmedlemmen kan inse vad "Liberate me" blir på engelska. Han översätter det till "Liberate me". Kom igen, det är för helvide samma ord, exakt samma ord! -Liberate me. -But what does it mean? -Liberate me. Och då fattar dom det. Hur som helst är inget av detta höjdpunkten utan givetvis är det scenen då Sam drömmer att han kommer ur kryosömnen och känner att han inte riktigt har den kroppsbyggnad som krävs av en stor hollywoodstjärna. Jag får själv ont i magen då jag ser denna historiens sjukaste inhållning av buk, måste ses för att upplevas.
Missa för guds skull inte Sams övriga enastående filmer. I urval kommer här mina favoriter: Jungelboken, In the Mouth of Madness, Children of the Revolution.

Hell is just a word, the reality of it is much, much worse.