Som den observanta observatören (som är på observationshumör) har observerat, med sina observations-skills, har jag förändrat lite i bloggens utformning. Först och främst kan man nu se mitt späda anlete i marginalen till höger, detta för att göra det mer personligt, det kommer bli lättare att relatera till tankarna om man ser i vilket kranie de stöpts. För det andra har jag tagit bort möjligheten för läsare att kommentera, detta för att jag inte tycker om kritik. Jag är en oerhört ödmjuk människa, och det är på grund av just den egenskapen jag kan erkänna att jag inte bryr mig ett jota om vad andra människor tycker. Jag är en gyllene gud och alla andra är enbart bleka kopior av mig. Jag är fantastiskt ödmjuk, det är därför jag kan erkänna mina narcissistiska drag. Nej, det är inte därför kommentarena fick ryka, jag ville bara ha en renare känsla i bloggen, ett rent flöde från mig till er. Så mitt råd till dig, ja, just du, är: luta dig tillbaka, dock inte så långt att du inte kan läsa texten, slappna av, dock inte så mycket att du somnar, ta en öl eller två, dock inte så många att du kräks i en bilstereo, och njut, dock inte för mycket, njut lagom. Detta inlägg må vara av den tråkiga typen men ibland måste man ta ett steg tillbaka, tänka 'hej, vad gör jag' och omvärdera situationen, dra sig tillbaka, ett år om så behövs, bara för att sedan komma tillbaka med nya krafter och visa hur landet ligger. En absolut tour de force.

Justus Gunnarsson, 9 år