En morgon låg jag fridfullt och sov i min säng.

Jag vaknade med ett ryck!

I den omedelbara sekunden efter insåg jag att jag hade vaknat för sent för att besöka loppmarknaden utanför som jag hade planerat att göra.

Mina fötter kändes onaturligt kalla och jag tänkte att när jag ändå var vaken kunde jag lika gärna gå upp.

Först och främst placerade jag ett stycke tyg, i folkmun 'strumpa', kring min högra fot.

Samhällets krav på symmetri krävde att jag gjorde samma sak på min vänstra fot

Även jag tar på mig byxorna ett ben i taget.

Sedan placerar jag ett bälte kring livet.

Min säng var i oreda efter en lång natt av ömsom sömnlöshet, ömsom nattmaror.







Även om de psykologiska ärren sitter djupt kan åtminståne sägen se trevlig ut tänkte jag, och bäddade densamma.

Jag saknade fortfarande klädsel från midjan och uppåt.

Men jag satte på mig en tröja och så var problemet löst.








Som vi läsr oss av herr Bäver är det viktigt att hålla munnen i gott skick.

Kraft och kräm är A och O när det kommer till dentalhygien.

Under tidan jag borstade passade jag på att konversera via internet.







Det var roligt så jag passade på att le för första gången under dagen.

Jag råkade stoppa huvudet i en mjölpåse!

Nej, det är egentligen tvål, det där med mjölet var bara mitt skämt.





Nu var jag ren både invärtes och utvärtes, det saknades bara en liten detalj, kan ni gissa vad det var?

Mina glasögon! Mina ögon av glas!








Jag kände mig med tungan i gommen och det var något som inte stod rätt till.

Det var något som satt fast därinne, något som inte hörde hemma där.







Jag var tvungen att applicera en stor portion kraft för att komma till botten med problemet.

Jag fick efter gott och väl tjugo minuter loss det som suttit fastkilat.







När det väl kommit loss gled det fint ur munnen, jag undrade vad det kunde vara.

En häftapparat!

Nu var det dags för frukost så jag gick och hämtade en glass från frysen.

Att få loss pappret visade sig vara svårare än jag förutsätt och jag var tvungen att ta hjälp av tänderna.

När jag väl fått upp en reva gick det bra med handkraft igen.

Kort därefter var min smakrike vän fri från sitt lövtunna fängelse.

Jag tycker mycket om glass.

Jag anade inte att faran lurade i mitt eget rum, en ninja hade smugit sig in under natten i skydd av mörkret.

Jag är själv inte helt obevandrad inom ninjakonst och kunde lätt identifiera hans närvaro med min ninjahörsel.

Han anade att han blivit upptäckt och försökte dra sig tillbaka.

Men det var försent! Jag hade sett honom och en kamp var anstundande, på liv och död, mind you.

Haiya!

Jag intog stridsposition.

Min moståndare var värdig och hade dessutom haft tid att förbereda sig mentalt på striden, snabbt kom han mig in på livet.







Jag försökte värja mig men han fick in ett rätt massivt stryptag på mig.

Han visade inga tecken på att ge upp, snarare ökade han kraften i sitt grepp.

Jag kände hur mina krafter lämnade mig och trodde att min tid i jordelivet var ute.

Med mina sista vacklande krafter fumlade jag eter något att använda mot honom och kände en trägalge i min hand.

Jag greppade galgen och högg till!

Jag hade träffat mitt i hjärtat och både han och jag visste att hans tid var ute.

Han vacklade omkring ett par sekunder medan blodet pumpade från det öppna såret.

Tillslut stupade han till marken.

Han gjorde en otäck grimas i det ögonblick han lämnade oss och förenades med sina förfäder i ninjalandet.







Förnöjt kunde jag se hur han dog framför mina ögon vetandes att min hemlighet var säker ytterligare en dag.

Nu får du inte mer för den 25-öringen!