Idag fick jag en fråga om vad den här bloggen handlar om. Ni som känner mig i verkliga livet har ju ett ganska bra hum om vad det rör sig om, ni som känner mig bra skulle nog kunna skriva samma saker som jag gör. Jag tipsade en av mina bättre vänner om bloggen, jag skulle vilja ta det här ögonblicket i akt och förtälja lite om henne, hon är vad man brukar kalla en bit jobb (piece of work). Var ska man börja när man målar ett personporträtt? Jag skulle vilja börja i barndomen, The Early Years. För många av oss som växte upp under det sena 1980-talet karakteriserades barndomen av McGuyver, Turtles och banana skids. För henne var det byxlöshet och en märklig önskan att kasta sig med huvudet före nerför en trappa, effektivt hämmande utväxten av ett näsben. Jag skulle kunna skriva hyllmeter om min väns underliga fysik men jag nöjer mig med att kort karakterisera den. Förutom avsaknaden av ett näsben så har hon en småsten i huvudet, den fastnade under huden och vandrade liksom inåt. Armarna är långa och gängliga, som på en babian, och går att böja i alla möjliga naturliga och onaturliga vinklar. Benen är väl hyfsat normala nuförtiden bortsett från diverse operationsärr (experimentell kirurgi). Det måste vara något fel på munnen eftersom den ständigt misslyckas med att behålla knäckebröd och kex innanför läpparna. Hon har haft en del lustiga beundrare i sina dar till exempel Nopp, fiskhandlaren men favoriten är ju ändå mannen som hade ett förhållande med sin egen syster. Jag har alltid tänkt att hon haft en kvalitet som har attraherat märkliga män men när jag läser vad jag skrivit här inser jag att det varit ett solklart fall av hemmablindhet. I själva verket har universum kastat perfekt fit efter perfekt fit rakt i knät på henne (ni hade insett att jag talar sant om ni sett hennes konfirmationsbild). En observation: Jag tänkte skriva ihop dravel om henne lite i syfte att retas lite kärleksfullt. I efterhand inser jag att det enda jag hittade på av allt var byxlösheten i barndomen, och det är inte ens en lögn utan bara en mild överdrift. När allt är sagt och gjort är hon en av mina absoluta favoriter och den personen jag skrattar absolut mest med (och åt). Mortimer 4 Life!

Here's a shovel, can you dig it, fool?