I hlgen fann jag mig i en smet av snusande, brännvinsdrickande, spårvagnsåkande, andra avenyn-medverkande, baguettätande göteborgare. Alla vet att göteborgarna uppskattar sina baguetter, faktum är att livsmedelsverket precis offentliggjort en utredning som visar att genomsnittsgöteborgaren erhåller 72% av sin näring från baguetter. Men varför undrar man sig. Jag kommer härmed framföra en möjlig förklaring till fenomenet, allt är givetvis till en klassisk göteborgsk företeelse, räkan, havets körsbär. Jag vill mena att räkstjärtens motsvarighet i brödform är baguetten. Även om rent estetiskt croissanten är det givna valet har baguetten ett par egenskaper som croissanten inte har, i förhållande till räkan. Jag vill här passa på att tydliggöra att jag med baguett menar fylld baguett, oftast med skagenröra eller liknande. Det är fyra punkter jag vill pressa på. Utseendet. Segmenterade är båda på ovansidan, även om baguetten har en mer rak form än den klassiskt böjda räkan. Vad färgen anbeträffar är trots allt de flesta göteborgare förgblinda efter åratal av brännvinsdrickande, och vem kan klandra dem? Det är den enda tillflyktsorten de har från alla alkoholister på de offentliga färdmedlen. Skalet. I likhet med räkan har baguetten ett hårt skal och mjukt innanmäte, speciellt om den får ligga två dagar, på klassiskt göteborgsmanér. Smaken. Eftersom göteborgaren gillar räkor (och räkan gillar göteborgaren) fyllar han sin mage med brännvin och sin trööja med krär men även sin baguett med skagenröra. Smaken blir således mycket lik räkans. Vi sammanfattar; Utseendet - skapligt lika, färgen - för en göteborgare snarlik, skalet - lo mismo, smaken - lika. Sammanfattningsvis get jag det 4.2 av 5. Inte illa pinkat. Jag förklarar härmed baguetten brödräkan nr 1. Suck it, croissant.

Är det jesus som kommer och busar med oss?

En politiskt korrekt ren.

Lika som bär är ju ett vanligt kvällspressfenomen och i den kategorin finns som bekant avskyvärdheter som GI-dieter, Idol, Let's Dance, Aftonbladets filmblogg, Bonde-fredrik, Schulman, Paulun, Hilton och annat jordens avskum. För en bättre och aggresivare utläggning om kvällspressen hänvisar jag till Bettnérs oreringar. Han säger mycket bra. Under alla omständigheter uppskattar jag konceptet 'fattig mans' mer än 'lika som bär' (ex. Ruben Salamander - fattig mans Rafael Edholm). Här kommer jag dock frångå mina välgrundande och för läsaren rekommenderade principer och ägna mig åt en runda av Aftonbladets beloved 'Lika som bär'. Jag tror ni kommer baxna i förundran. Jag har lagt märke till att en cutman (Jacob Duran) från UFC innehar en brutal likhet med skådespelaren Edward James Olmos (Blade Runner, Battlestar Galactica). Men varför ta mitt ord på det när det finns alternativet att ta mitt ord och titta på bildbevis? Behold, and kneel before Zod:Enbat en person helt utan möjlighet att igenkänna ansikten kan missa likheten, alternativt en vän till mig som har så dåligt anniktsminna att han helt enkelt glömmer bort det första under den tid det tar för ögat att vandra mellan bilderna. Detta är kul för dig och mig men tyvärr sant.

Båda är lika gamla.

Check it out: Fedor Emelianenko visar att storleken inte har betydelse, det enda som betyder något är huruvida man är ryss. Russians don't tap out.

I will break you.

Idag sparkar jag igång en serie inlägg som jag hoppas ni kommer upskatta och vem vet, ni kanske till och med kommer läre er något om ni inte aktar er.

Människor vi älskar och varför
Del I

Kurtwood Smith

På senare tid syns han oftast i TV-serier som House, Medium och Psych. Jag kan tänka mig att många känner honom som Red, den griniga fadern i den småroliga serien 'That 70's Show' som repriseras flitigt på tv4 under eftermiddagarna. Men detta är ju knappast skäl nog att älska honom. Han har visserligen medverkat i fina filmer som Under belägring 2, Rambo 3, Broken Arrow och Juryn. Men de bästa filmerna han medverkat samt haft större roller är de som får honom att mottaga äran att premiäras i detta inslag. I båda filmerna är karaktären fantastisk, filmen är fantastsk och Kurtwood äger hela filmen. Jag talar givetvis om RoboCop och Fortress. Vi börjar med RoboCop. Kurtwood spelar Clarance Boddicker, en brutal underboss i Detroits maffia. När RoboCop kom och introducerade Verhoevens brutala bildspråk blev det stor uppståndelse kring en av inledningsscenerna när Pter Weller blir skjuten i småbitar, bokstavligt talat. Men vem är det som sadistiskt förvandlar Wellers hand till en blodig stump med en hagelbössa? Kurtwood Fuckin' Smith. Clarance Boddickers sadistiska mördarstil som återkommer i filmen fick oss alla att bli störtförälskade i hans kala hjässa och råa leende. Den första förälskelsen blev till djup kärlek icohmed han roll som Poe i den kraftigt underskattade Fortress från 1993 (shoutouts till Johan, du kickar, var du än är). I en inte alltför avlägsen framtid lider jorden av överbefolkning och det blir olagligt att skaffa mer än ett barn. För detta brott blir Christopher Lambert sänd till ett futuristiskt fängelse där magen sprängs om man inte lyder order. Längst upp i fängelset sitter en man som till hälften är maskin, osårbar, sadistisk och onannerar till fångarnas drömmar. Den mannen är Kurtwood Smith. Elegant, alienerad, dekadent. Se filmen, se Kurtwood och fall till knäna i beundrad. Kurtwood Smith, mina damer och herrar.

This is an unauthorized thought process.

Här bjuder jag på en video av grosshandlaren och dandyn Ehrnst Rolf där han framför sitt paradnummer "Avftonwalz" från 1922. En riktig juvel.

Man sköter toaletten likt katten framför en vägg
Och nöjer sig med tvätten, för vem rakar av sitt skägg?

En del problem verkar föreligga för den svenska översättarkåren. Jag satt precis och kollade på nåt crap på 3:an och karaktärerna avnjöt den judiska ojästa bakverket bagel. Nu för tiden vet alla vad det är och förmodligen hur det ska stavas korrekt. Så var dock inte fallet då denna smörja (Nät av Lögner - lesbisk erotisk thriller. Tro mig, inte så spännande som det låter) Hur som helst valde dom att stava bagels på det lite oortodoxa sättet 'Beignets'. Alla vet att jag sällan nyttjar populär internetlingo men här tycker jag ett 'w00t!?' är på sin plats. Hoppas jag inte har stavat fel i det här inlägget. det vore pinsamt. Detta är Olof som önskar er alla en trevlig natt. Sätt på lite Leonard Cohen vet jag. De senare skivorna.

Spennys father is Hitler
Spennys mother likes it in the shitler.

Sen vill jag tipsa om två bloggar som drivs av goda vänner till mig.
inte mer än en centimeter som drivs av en bäver- och jesusfantast.
Bananpojksbloggen som drivs av mumintrollet från Mariestad.

Mellan de två bloggarna och min egen kan jag knappast inbilla mig att det finns något som inte tilfredställer alla smaker. Variation, govänner, variation. Nu jävlar händer det saker i Nät av lögner.

ESR riktar idag sin klara, ljusa och sanningsenliga spotlight på en av våra stora skådespelare. Han har spelat in såväl stora som små filmer, allt från kostymdrama till sci-fi. Det enda hans filmer har gemensamt är minst en udda eller suspekt scen vilken givetvis alltid är det som gör filmen sevärd. Jag talar givetvis om, just det, Sam Neill. Alla har säkert sina egna Sam Neill-favoriter men jag tänkte passa på att peka ut ett par guldkorn och avsluta med en lite djupare belysning av min och er favoritNeill-are. Vi börjar med den kanske för min generation mest namnkunniga filmen, Jurassic Park. Konventionell och trist och Sam lär sig en läxa genom filmen vilket i mitt tycke är fel. Men om vi istället isolerar den första halvtimmen inser vi att Sam hatar barn. När man ser filmen inser man dessutom varför han hatar barn. Att lyssna på besserwisserungen med sin textbokskunskap får en att införa ett ytt begrepp i sin världsbild. Befogad Mobbing. Det är för mig givet att detta skal av en människa utstår både kalsongryck och klipulver i mogonvällingen. Jag är även övertygad om att han kommer dö ensam. sam är den enda karaktären som visar tecken på den fördolda avsky som samtliga karaktärer måste känna därför identifierar vi oss givetvis primärt med honom och inte han goodie two-shoes fru.
Vi fortsätter med den eminenta Pianot. Höjdpunkten i filmen förutom en naken, tatuerad Harvey Keitel och att slippa lyssna på när Holly Hunter talar samt ett fantastiskt soundtrack är givetvis en Neillare. Sam inser att hans fru är otrogen och hur reagerar han? I de flesta filmerna borde dett bli skilsmässa eller om det är en riktig mörk film, misshandel eller värre. Sam väljer bort båda dessa alternativ och tar helt sonnika sin fru i handen, leder ut henne till en vedkubb och avlägsnar hennes finger. Sedan är det utagerat. Det är så Sam rullar.
Juvelen i sammanhanget har ni givetvis serdan listat ut, och för att bekräfta ska jag bara ge namnet på filmen, Event Horizon. Vi har en del fina godbitar i denna film som närmast kan beskrivas som Hellraiser-light i rymden. Lite bonusar finns, videon som de hittar, Sam är ond samt att endast den latinkunnige besättningsmedlemmen kan inse vad "Liberate me" blir på engelska. Han översätter det till "Liberate me". Kom igen, det är för helvide samma ord, exakt samma ord! -Liberate me. -But what does it mean? -Liberate me. Och då fattar dom det. Hur som helst är inget av detta höjdpunkten utan givetvis är det scenen då Sam drömmer att han kommer ur kryosömnen och känner att han inte riktigt har den kroppsbyggnad som krävs av en stor hollywoodstjärna. Jag får själv ont i magen då jag ser denna historiens sjukaste inhållning av buk, måste ses för att upplevas.
Missa för guds skull inte Sams övriga enastående filmer. I urval kommer här mina favoriter: Jungelboken, In the Mouth of Madness, Children of the Revolution.

Hell is just a word, the reality of it is much, much worse.

♦

Det irriterar mig att det tar ca 10sek för en optisk enhet (CD- eller DVD-spelare) att komma fram till att det inte finns någon skiva av respektive medium närvarande. Man tycker det borde gå snabbt att bara kontrollera att det inte var tomt därinne. Det kanske är manusförfattarna i USA som ska kontrollera det fast dom just nu strejkar? Jag minns inte om det tog lika lång tid för två månader sedan eller om det gick snabbare då. Förmodligen gick det snabbare. Förresten, här får ni en försenad julklapp (julen 2005) av mig. En egen av mig föreställande dansvideo!

Eccentric person, come back to me!