Som jag minns det var det två kvinnor som båda gjorde anspråk på samma barn. Den kloke Kung Salomo kallade de båda till sitt hov. Var och en av kvinnorna talade för sin sak. Salomo lyssnade samtidigt som han strök sitt skägg eggande. Sedan kom beslutet, vi skall klyva barnet i halvor så får ni varsin del. Den ena kvinnan höll med om att det var rätt beslut, det gjorde även den andra kvinnan. Barnet skulle delas och alla var nöjda och omskurna, även de små, små gossarna. Kvinen var stor och vass och bars in på en ceremoniell kudde, den hade blivit polerad och lädermakaren hade virat ett nytt handtag till den, dagen till ära. En diskussion uppstod om barnet skulle delas på bredden eller längden. Det klassiska dilemmat 'lite av allt eller ordentligt av ett par saker' uppstod. Den kloke Kung Salomo sade, vi väntar tills barnet är tillräckligt stort för att fatta ett eget beslut, på det viset blir det rättvist. Kvinnorna höll med. Salomo utstötte ett mullrande skratt. I en og tyve år levde de båda kvinnorna vid Salomos hov, de passade på att ta sovmorgon och att läsa tidningen riktigt ordentligt. Under årens lopp bildade de en stark relation, inte bara till varandra utan även till barnet, som de hade kommit att kalla Mogens Fjordmuskel. När 21 år hade passerat kallade den gode Kungen de båda kvinnorna och deras son till sitt hov återigen, skägget var nu stort och fylligt och hade bringat tårar även till den mest luttrade skäggskeptikern. Nå, sade Salomo tillbarnet, tala! Mogens öppnade munnen men innan han talade steg de båda kvinnorna framför honom och talade direkt till kungen. Många i rummet drog efter andan efter denna uppvisning i fräckhet. O, vise konung, vi har under årens lopp levt tillsammans. Vi har sett solen stiga upp och ner, vi har sett årstiderna skifta. Vi mser inte längre varandra som fiender. Vi har hittat ett djupt band, skänkt till oss av Gud. Vi önskar att du välsignar oss och låter oss åka hem med vår son för att leva ett produktivt liv tillägnat de finare byråkratiska konsterna. Kungen blev märkbart rörd. Han gjorde ett teckan varpå tre av hans vakter omedelbart gick fram och högg ner de båda kvinnorna och deras son. En kansler frågade, varför, Kung Salomo, varför var de tvugna att dö? Kungan, i all sin oändliga visdom sade; Det här är bibeln, homoäktenskap, nej-nej, meningslösa mord, ja-ja.

Detta har varit ett hypotetiskt urdrag ur Bibeln, västerlandets moraliska kompass.

Who put these fingerprints on my imagination?