Triumfglass, ditt namn är taget från mig (triumfdelen inte glassdelen). Jag skrev nyligen om SVT (STV) och deras humorsatsning. Jag dristade mig till att citera Hej Rymden! som avslutning på inlägget. På något vänster lyckades jag få fel namn ('Monika' istället för 'Ingrid'), en skymf mot såväl SVT som Rico Rönnbäck som Lena Endre som författarna till Varuhuset samt även i begränsad utsträckning Hej Rymden!-redaktionen. Och gosse, blev jag satt på min plats!

Innan jag fortsätter här vill jag påpeka att jag har ett personlighetsdrag som gör att jag lite lekfullt retar de människor jag uppskattar. Länge trodde jag att detta bara gällde personer jag kände så att säga ansiktsvägen men för en tid sen upptäckte jag att så inte var fallet. Exempel: Jag var inne på forumet till sktechkomedin Kvarteret Skatan och så tänkte jag skriva in och fråga om Räkfrossa skulle släppas på DVD. Den serien var på något sätt klockren och i min smak det bästa Batra och Glans har gjort, med undantag för hur dom behandlade den tillsynes förstoppade stjärnkocken Melker i tv3's stolpskott Extra, Extra! (Fazer vad alla har utropstecken i sina titlar nuförtiden). Anywho, jag kunde inte hålla mig för att avsluta mailet med att påpeka att Kvarteret Skatan minsann får Stockholmare att framstå som dummare än lantisar (som bekant spelas programmet in i Stockholm). Vi vet ju allesammans att David Batra är gift med den moderata politiker som uttalade att Stockholmare var smartare än lantisar i TV och därmed genomförde ett av de roligare politiska självmorden i svensk histora. Detta höll ju tyvärr inte så länge, regeringen Reinfeldt har gett oss en myriad av märkliga politiska självmord på rekordkort tid. Ni ser lite vart jag är på väg med detta så jag slutar med detta sidospår och återgår till huvudpoängen.

Jag har alltså i detta illa besökta och illa formulerade forum felciterat en komediserie på SVT (STV). Mot alla odds kan jag tillägga, jag har sett varje avsnitt två ggr och citatet förekommer varje avsnitt. Det dröjer alltså mindre än 48h innan jag blir rättad av ingen mindre än Kalle Lind, alltså han som spelar Ulf i Hej Rymden! och Kalle Lind i Hej Domstol!. Min första reaktion var ånger, jag har gjort bort mig framför självaste herr Lind, pinsamt. Min andra reaktion var, Robert Kronberg kommer banka skiten ur mig och sedan fly brottsplatsen kvickt över en serie låga staket! Min tredje reaktion var att börja lovprisa Lind och hans kollegor, trots allt gör dom ett formidabelt arbete. Min fjärde och riktiga reaktion var att jag började undra lite hur han så snabbt upptäckte min fadäs. Kan det kanske vara så att han sitter och Googlar sina egna produktioner? Jag passade på att googla "hej rymden hej domstol" alltså inte bara en av hans produktioner utan två. Min blogg kom upp längst ner på sidan 4. Alltså även om han har sökt efter båda två så får han bläddra en bit innan min blygsamma åsikt presenterades. Dessutom stod det inte förrän längst ner i ett ganska långt inlägg, han måste alltså ha läst det. Min stilla undran blir då oundvikligen om inte denna Eslövs just nu klarast lysande stjärna har viktigare saker för sig (soloprojektet 'The Lind Experience' kanske, men förmodligen inte eftersom jag har hittat på det, jag vet inte, jag brainstormar). Denna typen av självgooglande (digital onani) förväntar jag mig av andra, ex de som lyssnar på musik gjord för 14-åriga töser fastän dom tillhör Sverigeeliten inom friidrott (nämner inga namn), men inte från Lind. Jag vet inte om jag ska bli besviken eller smickrad. Båda blir det nog i slutändan. Det kan ju vara så att Lind har en hel stab med kontorsknähundar som dammsuger Internet efter allt som står om honom och medarbetare (kanske kom de in på Linds kontor och drämde en utskrift av inlägget i bordet, och vrålade 'Oacceptabelt!'). Det blir nog där min fantasi landar någonstans. Om Lind läser: Tack för ett utmärkt program, tack för alla glada skratt från Domstol-tiden (jag och min syster brister spontant ut i pizza-låten fortfarande). Hälsa gärna övriga redaktionen.

Andra kändisnyheter: Jag har blivit vän men Jase Rex, mer känd som Another Electronic Musician. En mycket skicklig och för en del välkänd musiker. Jag har tidigare haft kontakt med Milieu och en som känner Aphex Twin. Världsvan.

Sluta skrik Jonas, du är faktiskt inte Ingrid Kamprad

Ser ni vad jag gjorde där?

Dagens underkänning: Aftonbladets spelrecenssioner. Gistanes, de recenserar ju allt på under hundra tecken. Maken till outtömligt får man leta efter. Jag undrar bara hur Aftonbladets ledning kan motivera att finansiera de pajaser som står bakom möget. Nu för tiden kostar en konsoll mellan 2-5 000 kr och ett spel 5-600 kr. Ingen lägger dessa summor utan att ha ett åtminstone flyktigt intresse för videospel. Exempel , jämför detta med detta. Den som allvarligt känner att Aftonbladets information om spelet räcker för att besluta om 600kr ska gå till denna produkt har fel. Brutalt fel. Jag är trött på svensk dagspress och deras bagatellisering av videospelsidustrin. Det är en industri som omsätter mer pengar än biogrfindustrin. Halo 3 gjorde den mest lönsamma förstahelgen får någon underhållningsprodukt, mer än Harry Pottter, mer än Spindelmannen. Ta det på allvar eller låt det vara helt. Och avskeda recensenterna, deras åsikter är fullständigt ovidkommande. Tack för en bra tidning i övrigt. Not.

Since when are you the big expert on marrieges? Last time I checked, your
wife was dead!

I like cake and cake and tea and tea-time.

Jag har bestämt mig för att göra ett litet utlåtande kring SVT's (som lika gärna kunde vara STV) nya humorserier. Som jag ser det är de följande; Mia och Klara, Svensson, Svensson (seminy), Grotesco, Centralskolan, Ståupp, Hej Rymden! och Andra Avenyn. Stor satsning med andra ord, ibland bra, ibland sämre.

Mia och Klara. Från radion sprungen. Jag erkänner att jag inte lyssnat överdrivet mycket på deras radioprogram så jag har inte koll på hur mycket, om något som förts över in i det fördummande mediet. Serien verkar ha fått ett bra mottagande eftersom det redan har bestämts att den ska släppas på DVD samt produceras i en omgång till. I min smak lite glest mellan skämten ibland men det är nog vanligt i karaktärsdrivna komedieserer. Detta behöver dock inte vara fallet, titta på The Office, Herngren & Ulvesson (briljant för övrigt, helt briljant). Serien blir lite spretig eftersom en del av karaktärerna har långtgående historier som utvecklas successivt mellan avsnitten samtidigt som vissa verkar börja om varje avsnitt. Kanske inte riktigt min kopp te men jag kan definitivt se charmen. Modern som terroriserar sin svärdotter är en femetta (vad hände med Staffan Ling?). Ett hedersomnämnande går till musiken.

Svensson, Svensson. Ingen ny serie som bekant men har förändrats så mycket att den kan ses som ny. Anledningen att jag tittar på denna smörja är för att jag aldrig kan bestämma mig om skådespelaren bakom Max eller skådespelaren bakom John är sämst. Sämst i världen. Jag måste kanske vara lite schysst här, det kan ju hända att regissören uttryckligen bett dem att spela rollerna så obekvämt och onaturligt som överhuvudet taget går. Om detta föreligger kan jag inte bestämma mig för vem som är bäst i världen. Jag har aldrig innan sett en skådespelare leverera repliken 'Hej' så krystat att man verkligen inte kan tro att han menar det. Och här lyckas man få in två i samma serie. Snälla, för min skull, gör en spinoff-film där Max och John åker på roadtrip i Europa. Serien i övrigt; det som gjorde gamla Svensson, Svensson roligt var att det låg en stark igenkänningsfaktor bakom samt att det var ett kärleksporträtt av den svenska medelfamiljen, eller iallafall illusionen av den. Nu är de elementen borta till förmån för en skildring av en sociopat och hustyrann som psykologiskt terroriserar sin omgivning. Kan ju vara igenkänning för de som lever såhär, jag vet inte. Även denna serie har fått förnyat förtroende i form av DVD-släpp och en ny säsong.

Grotesco. Vi minns alla 'Bestefar & Jeg' som flytit runt på nätet ett tag, detta är en serie av skaparna bakom detta. Jag uppskattar konceptet med nya koncept i varje avsnitt. I början av introt deklarerar serien "Åtta helt olika avsnitt", vilket ganska bra summerar vad det rör sig om. Kritikmässigt kan man säga att det blir väldigt ojämn nivå i och mellan avsnittet, detta beror, tror jag, på att det finns på tok för många komiker som alla försöker få igenom sitt budskap. Reslutatet blir att inget utvecklas till sin fulla potential. Seriens riktiga stjärna är Henrik Dorsin. Han är en bra sådespelare och skicklig kameleont, även om han är lite sämre kameleont än han själv verkar tycka. Dorsin har gjort sin läxa och det märks att han har stor kunskap inom teater och klassisk kultur (tror jag, själv har jag inte tillräckliga kunskaper för att bedöma detta, men jag har mina aningar). Min förhoppning är att de skalar ner till tre eller fyra komiker och börjar om. Givetvis med Dorsin i spetsen.

Centralskolan. 5 min lång spinoff av talkshowen Robins. Karaktären Filippa Bark är väl helt ok, Jesper Rönndahl från Hej Domstol!-gänget uppskattas alltid. Frustrerande i övrigt. Hälften av serien består av bilder på ungdomar som går omkring i korridorer till musik som handlar om bambu. Konstigt och inte roligt.

Ståupp. Ganska kul, anekdoter som återberättas av en ståuppare efter vilka personen som det handlar om måste ge sig till känna. Trevligt program, har inga starka känslor åt det ena eller andra hållet. Järvheden gör ett bra jobb men har märkliga kläder. Minns detta noga: Alla program behöver inte vara störst och bäst. Ståupp håller sig till konceptet och gör det bra. Det finns ingen ambition att vara bäst och störst och det känns uppfriskande. Inget man följer slaviskt men visst ok, bra, jag ser var ni kommer ifrån.

Hej Rymden! Precis som Mia och Klara kommer detta från radion. Hej Domstol!-gänget minus ovan nämnda Rönndahl (även om han gjorde en cameo) och med tillskott av Sanna Persson, känd från Hipp Hipp!. Och Rico Rönnbäck, fackbasen Conny från varuhuset. Svårt att gå från ett format till ett annat, speciellt eftersom Hej Domstol! var kanske det näst roligaste radioprogrammet i historien (efter Mighty Boosh). Jag tycker det görs ett i grunden bra jobb. Serien har en sak som svenska komediserier ofta saknar; känsla för detaljer. Det är små grejer som gör att man fastnar och det är i de små tingen Gud finns som det heter (kanske? jag minns inte). Jag ser avsnittet med stor behållning men jag kan inte hjälpa att tänka att nästa serie som produceras av gänget kommer vara bättre. Det känns som SVT velat att de ska lugna sig lite och det är egentligen bara i 'rymdsändningarna' som deras komiska storhet lyser fram ordentligt. Gör en musikal nästa gång!

Andra Avenyn. Lite märklig eftersom den marknadsförs som en dramaserie. Ser man dock programmet förstår man snabbt att det här är ironi i den bästa formen. Sverige har fått ett eget Sunset Beach.

De bästa svenska komedisererna, för er som undrar:

Percy Tårar, Varan-TV, Ulvesson & Herngren, Heja Björn

De bästa utrikiska komedierierna, för er som undrar:

The Mighty Boosh, The Office, Arrested Development, Family Guy

Du, Monika, du undrade ju om löneförhöjningarna

Ny vecka, nya tag. Vardagen känns ibland seg men det är i vardagligheter livet skapas. Livet är ju en serie ögonblick, de flesta spederas på jobbet eller i skolan. Visste du att över hälften av alla veckans dagar är måndagar och tisdagar. Livet är för kort för att lyssna på popmusik. Det är dags att jag en gång för alla deklarerar min beef med pop. Med pop menar jag p3-pop, alltså något slags kvarleva från indiepopen från 1990-talet (Arcade Fire, Hello Saferide, Marit Bergman, osv..). Musiken i sig är trevlig och trivsam, om än så pretantiös att Kroumata framstår som publikfrieri. Pretentiös kanske är fel ord, jag tror det snarare finns en vilja att vara 'svår', ni som är från skåne ser givetvis paralleller här mellan artisternas syn på sig själva och fenomenet postis. Faktum är att många texter från ovan nämnda genre mycket väl hade kunnat vara hämtade från insändarsidorna för under 15 år som återfinns i många av landets dagstidningar.

You're not atrsier than me,
'cos you only read bokks and don't have a TV

Lyssna på Nick Drake, Paul Simon, David Bowie, Velvet Underground, Nico, Elvis Costello. Det som idag anses nyskapande och spännande på tidningarnas recensionssidor har redan gjorts och aldrig överträffats under 1970-talet. Det finns inte ett nytt grepp inom p3-popen som inte återfinns i dessa megaartisters respektive kataloger. Återigen, jag uppskattar musiken, men den är inte nyskapande, inte konstnärlig, inte originell, inte svår. Jag skulle vilja att alla som bedömer denna musik som svåråtkomlig lyssnar på tre artister och sedan gör om sin bedömning; Svarte Greiner, The Flashbulb, Alva Noto. Minns detta noga; den nyskapande musiken spelas inte på topplistorna, du kan inte köpa den i konsums förbutik, du kan inte ladda ner den från 3, den figurerar inte i Idol. Njut av er musik, men vet detta: den är inte bättre än vilken annan hitmusik som helst, den är Basshunter, den är Gunter, den är Crazy Frog (nästan). Även Hiphop. Kära p3-vänner, er musiks litterära motsvarighet är pocketböcker på ICA.

They mostly come at night. Mostly

Visste du att ...

... mandlar tekniskt sett inte är en nöt, utan en del av halsen.
... Paris inte bara är ett namn på en stad, det är flytande socker baklänges till på köpet.
... jeans på danska heter cowboybukser.
... en annanas tar två år att odla.
... det finns flaggor med växter och djur på, men inga med svampar.
... varmluft väger mindre än kalluft, dock väger inget av det särskilt mycket.
... människan är det enda djuret som använder ugnar.
... tangentbord är utformade för att det ska vara så svårt som möjligt att skriva.
... bananer på spanske heter platanos.
... Robert Kronberg gillar samma musikmsom 14-åriga flickor, Kent alltså.
... människor som inte gillar facebook gillar inte heller Harry Potter.
... i Kina går klockorna ut och in, upp och ner samt baklänges.
... SVT (SVeriges Television) lika gärna kunde hetat STV(Sveriges TeleVision).
... urbildningsradion har samma logotyp som Ugandas järnvägar (Uganda Railway Corporation - kolla upp det).
... E-types pappa är han från vetenskapens värld.
... en flakmoped inte är byggs av gamla ölkartonger.
... myntet har två sidor.
... pennan är mäktigare än svärdet.
... "Clint Eastwood" kan kastas om till "Old west action".
... världens första u-båt var driven av åror.
... vem som kan skiljas från vännen sin utan att fälla tårar?
... Jules Verne förutsåg internet på 1800-talet.

Det mesta av ovanstående är sant, två är falska, några är meningslösa.

Iscream. You scream. We all scream. For Ice Cream.

Lystra nu godvänner nu ska jag för er förtälja, om en liten saga i tu delar är den. Den första delen ligger långt tillbaka i tiden, flera månadscykler. Jag och min vän Fägelse-Micke hade ett tomt block i vardagsrummet. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra med det. Efter en stunds debatterande kom vi fram till att vi varje dag skulle skriva ner den mening som var minst politiskt korrekt och hade yttrats i lägenheten den dagen. Sagt och gjort, på kvällen skådade vi den fantastiska filmen "Hotet från Underjorden 2". I filmen förekommer en karaktär med förkärlek för att ha byxorna lite extra högt upp. Efter en stunds diskuterande kring detta framkom en sentens som skrevs ner i blocket. Dagen efter var meningen så till den milda grad förolämpande mot Robert Kronberg så att ingen av oss ville sätta den på pränt och därmed indirekt faktiskt stå för något man sagt. Inget ont om Robert Kronberg förutom att han har musiksmak som en 14-årig flicka. Gästspel i Andra Avenyn, kanske? Jag tänker mig att han blir förförd av Håkon. (Underförstått; han spelar en 14-årig flicka.) För att inte uppehålla oss vid att jag faktiskt semi-hänger med i Andra Avenyn (Hästen är min favorit) snabbspolar vi tiden till nutid. CW skulle börja ny delkurs och hon hade inget block. Jag såg blocket från början av historien, det låg fortfarande kvar på bordet. Jag erbjöd henne blocket och hon tog emot det. Det var ju helt oanvänt sånär som på en mening på första bladet. Det var nästan att hon inte ville ha det, inte det att hn är kinkig mot politisk inkorrekthet, faktum är att hon har förtäljt det bästa svaret på 'tänk på barnen i Afrika innan du slänger mat'-klyschan i världshistorien (dock lite kontextberoende). Men då man får ett block av sin nye pojkvän där allt som står är "Hon har byxorna så högt att mödomshinnan spricker." blir man eventuellt lite misstänksam. Å andra sidan ger det kanske en bra bild av vad man bör förvänta sig om man väljer att umgås med mig.

Hot enough for ya?

Yes, I am.

Som jag minns det var det två kvinnor som båda gjorde anspråk på samma barn. Den kloke Kung Salomo kallade de båda till sitt hov. Var och en av kvinnorna talade för sin sak. Salomo lyssnade samtidigt som han strök sitt skägg eggande. Sedan kom beslutet, vi skall klyva barnet i halvor så får ni varsin del. Den ena kvinnan höll med om att det var rätt beslut, det gjorde även den andra kvinnan. Barnet skulle delas och alla var nöjda och omskurna, även de små, små gossarna. Kvinen var stor och vass och bars in på en ceremoniell kudde, den hade blivit polerad och lädermakaren hade virat ett nytt handtag till den, dagen till ära. En diskussion uppstod om barnet skulle delas på bredden eller längden. Det klassiska dilemmat 'lite av allt eller ordentligt av ett par saker' uppstod. Den kloke Kung Salomo sade, vi väntar tills barnet är tillräckligt stort för att fatta ett eget beslut, på det viset blir det rättvist. Kvinnorna höll med. Salomo utstötte ett mullrande skratt. I en og tyve år levde de båda kvinnorna vid Salomos hov, de passade på att ta sovmorgon och att läsa tidningen riktigt ordentligt. Under årens lopp bildade de en stark relation, inte bara till varandra utan även till barnet, som de hade kommit att kalla Mogens Fjordmuskel. När 21 år hade passerat kallade den gode Kungen de båda kvinnorna och deras son till sitt hov återigen, skägget var nu stort och fylligt och hade bringat tårar även till den mest luttrade skäggskeptikern. Nå, sade Salomo tillbarnet, tala! Mogens öppnade munnen men innan han talade steg de båda kvinnorna framför honom och talade direkt till kungen. Många i rummet drog efter andan efter denna uppvisning i fräckhet. O, vise konung, vi har under årens lopp levt tillsammans. Vi har sett solen stiga upp och ner, vi har sett årstiderna skifta. Vi mser inte längre varandra som fiender. Vi har hittat ett djupt band, skänkt till oss av Gud. Vi önskar att du välsignar oss och låter oss åka hem med vår son för att leva ett produktivt liv tillägnat de finare byråkratiska konsterna. Kungen blev märkbart rörd. Han gjorde ett teckan varpå tre av hans vakter omedelbart gick fram och högg ner de båda kvinnorna och deras son. En kansler frågade, varför, Kung Salomo, varför var de tvugna att dö? Kungan, i all sin oändliga visdom sade; Det här är bibeln, homoäktenskap, nej-nej, meningslösa mord, ja-ja.

Detta har varit ett hypotetiskt urdrag ur Bibeln, västerlandets moraliska kompass.

Who put these fingerprints on my imagination?

LeBron Reinfeldt?

Åh nej!

Mel Gibson, den glade antisemiten

Här bor jag!

Geteborg

Stora jävla gäss

Vi har precis klarat Halo 3 på en kväll. Pauser endast för Hannah Montana.

Kräk på gatan

Martin har ätit samma frukost i minst 200 år.

Uganda

Ett vackert land