Såhär kan det ofta låta i mitt liv:

-Yo, O-man! Whats up?

Jag ska detta nu förtälja. Länge har jag haft en plan som jag tror kan bringa mig stort ekonomiskt svängrum. Planen har givetvis kraftiga etiska gråzoner men kan i kort sägas vara bättre än många andra planer eftersom alla tveksamheter går ut över en specifik och för straff välförtjänt människa. Det hela går ut på att man kan köpa in sig i en pott. Detta kostar 105 sek varav jag behåller 5 sek i administrativa avgifter. För varje person som går med i potten växer den alltså med 100 sek. Vad händer då med pengarna undrar du kanske (i all din relativa enfaldhet) ? Jo, den tillfaller den som kan bevisa att han eller hon har sparkat en viss kulturpersonlighet i pungen, och hårt i pungen därtill. Jag har ju som princip att inte utelämna andra personer än mig själv i bloggen och tänker inte nämna några namn (*blink, blink*) så du får själv räkna ut vem det är. Allt jag kan säga är att personen i fråga redan har skaffat alla barn som är brukligt så akten kommer inte gå ut över någon annan än han själv, möjligtvis hans fru men detta är obekräftade uppgifter. Personen har under flera decennier komponerat och framfört trallvänlig popmusik helt skamlöst och har enligt mig genom att göra detta gjort sig skyldig till grova övergrepp på allas våra lyssninngsorgan (öron). Man skulle kunna kalla honom för den 45-åriga 15-åringen. Inte att förväxlas med den 35-åriga 13-åringen. Jag tror att folk entusiastiskt hade hoppat på min idé och jag inom endast ett par veckor hade blivit en man av goda medel, inte så goda medel som min måltavla dock men å andra sidan är det tack vare honom och hans abnormt irriterande livsverk som min plan blir möjlig. På ett ironiskt vis har min värsta nemesis blivit min födokrok. För att det goda ska kunna segra mot det onda måste det onda finnas. Durkhem beskriver detta på ett samhälleligt plan när han menar att det är de avvikande som definierar normen, detta var visserligen ur ett rättsligt perspektiv men jag tycker nog att vi kan skifta kontexten till popmusik och pungsparkar (där har ni ert nästa projekt, Stefan & Krister). Indeed, vad vore Vader utan Skywalker, Ripley utan aliens, vettiga statsfinanser utan Borg, forskning utan Folkpartiet, ödmjukhet utan Bildt, polisonger utan Reinfeld (mer om detta senare), akademiska meriter utan Littorin, helt enkelt vad vore det goda utan det onda? Svaret på detta är nog att det goda vore detsamma fast summan hade varit positiv istället för noll som det är nu, när mörkret och ljuset tar ut varandra. Positiva och negativa krafter som tar ut varandra är ett klassikt problem, och någonstans djupt inom mig känner jag hur mitt pungsparksprojekt behövs för att balansen i the force ska kunna återställas. Se upp pirater och skurkar, godheten har fått ett nytt vapen i kampen mot er, pungsparspotter. Bank on that.

Bitch is hardcore.