Tråkiga nyheter govänner, jag var för sent ute så fotoreportaget från Pelles - Butiken Med Eu-priser, sjukts på framtiden. Men misströsta icke, jag jobbar i Malmö under sommaren och hela hösten så det kommer många chanser att uppleva detta (sekundärt genom mig). Som plåster på såren tänkte jag sätta tänderna i och analysera en av våra mest älskade poplåtar i moderns svensk tid. Jag talar givetvis om Uno Svenningsson och Eva Dahlgrens klassiker 'Tro på Varann' från nådens år 1994. Jag kör igenom den vers på vers och luskar ut vad som egentligen döljs bakom orden.

Det var en dag som alla andra
fast du kom utan skor
jag undrade varför men inga svar, inga ord
nånting var fel

Jag har lärt mig från en vän att fötter är en symbol för kvinnlighet och att en barfota man bejakar sina kvinnliga sidor. Uno bejakar här sin kvinnlighet för Evas skull för att tillfredställa hennes pyrande homosexualitet. Undermeningen är alltså att Uno behöver vara lite mer kvinnlig av sig men han vill inte riktigt erkänna det, han svarar inte då Eva frågar.

Och vi satte oss ner för att prata om dom broar vi brännt
du höll dina händer i mina
och dom kramade mig så ömt

Nej. Nej. Inget stämmer. Nej. Här är det tydligt att Unos händer är utanför Evas, ändå är det Evas händer som kramar Unos. Det stämmer inte, detta är det första tecknet vi kan se på att någonting har gått gruvligt illa då denna låten skapades. Ja, förutom att det är en låt av Eva Dahlgren och Uno Svenningsson förstås.

Ja, vi pratade om
den kärlek som vi skapat
som vi båda hade känt
som vi båda hade tänt
och jag hörde så väl
hur ditt hjärtas slag viskade till mig

Ytterligare en eldmetafor, först broarna dom bränt och nu kärleken dom tänt. Förmodligen har det varit någon form av incident med eld på en bro, båda måste ha varit nära elden för dom hade båda känt den och minst en av dem hade tänt den. Adrenalinet pumpade så till den milda grad att hjärtklappningen hördes, trauma med andra ord.

Du, jag vill att vi tror på varann
Du, jag vill att vi tror på varann - åååh

Och jag frågade sakta:
är det säkert att du vet
var sanningen finns
var din lycka finns
och du svara' med ett leende:

Vad nu? Problem i paradiset, tvivle från den ena parten om den andre verkligen är säker på att genomföra det som är i görningen. Förmodligen någon form av våldsbrott, vi har redan sett att trauma och brinnande broar finns med i ekvationen. Det rör sig om en gemensam aktion, den saken är klar. Uno njuter obevekligen av situationen, han ler.

Det är när kvällarna känns varma
och lugnet sänker sig
då min väg är kantad av lupiner
och syreners doft berusar mig

Värme. Eld. Det finns en tydlig koppling till det varma elementet igen. Dom är besatta av allt vad eld heter. Det gör dom lugna. Lupiner - en ärtväxt, syrener - oliver är en form av syrenväxter. Då man tänker ärtor + oliver ligger ju hummos och medelhavsköket nära till hands. Och vilket bibliotek ligger i närheten av medelhavet? Precis, biblioteket i Alexandria. Vad hände med det? Det brann upp, allt pekar åt denna ständiga fixering vid eld.

Så om jag är lycklig
som jag vet att jag är lycklig
men när du somnar i min famn
och vi tror på varann
då är glädjen som störst
den släcker all min törst

Tillit är viktigt när man planerar en brandbombning. När dom somnar är dom som mest avslappnade, vi har tidigare konstaterat att de lugnas ner av eld. Denna strof hade lika gärna kunnat lyda: inga rast förrän dådet är utfört, enade vi stå, splittrade vi falla. Och nåt med att man är glad när man inte är törstig. Glad och berusad, det är ju dokumenterat att så kan fallet vara.

Mäktiga flod, vart för du mig nu
du fyller mitt inre med lust
jag hör inte längre nån tvivlande röst
den är tyst och stilla inom mig:
det finns ingen framtid
om vi inte kan tro på varann
nej det finns ingen framtid
om vi inte kan tro på varann
du viskar i mitt öra
det jag helst av allt vill höra
det som ger människan hopp
och viljan att leva

Mäktig flod, okej Uno och Eva, jag tror vi alla vet vad ni menar vid det här laget. Ni gillar uppenbarligen denna "flod", ni vill inte att det ska hända något som hindrar dess flöde. Ni ser inte hur framtiden kommer spela ut sig om ni inte litar på varann och genomför er plan, då hinddras floden. Jag har en slutsats och den observante läsaren har säker redan insett vad det är. Eva och Uno skrev denna låten som samtidigt som dom planerade att bränna ner Öresundsbron. Tänk efter lite. Låten handlar om elden som ska förhindra att loppet till en mäktig flod (sundet) inskränks. 1994 var debatten het kring öresundsbron, bygget började 1995 och vi som minns vet att det fanns en stark opinion mot bron. Eva och Uno råkade bara göra låten lite för bra, deras framgångar svämmade liksom över deras egna planer och plötsligt blev turneér till Danmark inbokade och bron blev till nytta för de båda. Planerna ställdes in. Tur att den melankoliska texten och laid-back-harmonierna fick ett sånt genomslag, annars hade vi haft två stjärnskott mindre på den svenska soft rock-himmeln och en öresundsbro mindre. Låten lämnar dock en del frågetecken krokiga, vem var det som tvivlade, varför log Uno och vad hände med hans könsbytesoperation?

-Do you like Phil Collins?

-I've got to ears and a heart, dont I?