Hur fungerar egentligen jag i mitt vardagsliv? Jag skulle vilja säga att jag inte är helt slängd, utan skulle vilja presentera er en nöt att knäcka. Någonstans i denna utsaga om hur parametrarna i en regressionmodell skattas finns en elementär felbeteckning. Texten och formlerna är skrivna av mig så tro inte att jag bara har kopierat detta från någon slags hemsida.

För att visa hur parametrarna i en regressionsmodell aproximeras underlättar det att skriva den allmäna modellen i matrisform:

y = X β + ε

Där
y betecknar en (n*1) vektor som innehåller observationerna i den beroende variabeln.
X betecknar en (n*p) matris som innehåller observationerna i de oberoende variablerna.
β betecknar en (p*1) vektor som innehåller regressionskoefficienterna
ε betecknar en (n*1) vektor som innehåller feltermen
där n = antalet observationer och p = antalet parametrar

Sedan söks den skttade vektorn βi där summan av kvadratfelen minimeras:
L = ε’ ε = (y - X β)’ (y - X β)
måste uppfylla villoret:
X’X = X’y
Minsta-kvadratapproximationen blir då:
βi= (X’X)-1X’y

Genom detta vill jag bevisa att jag inte bloggar om allsköns företeelser för att jag inte har något bättre för mig eller för att jag inte har hjärnsubstans nog för att ägna mig åt livets viktigare frågor. Jag har en ambition som går ut på att kasta en oseriositetens skugga över allt jag företar mig på min fritid. Men missta er inte, jag är en stone cold professional då det kommer till mina studier och mina jobb. Herr Holmlund: jag har stora förhoppningar på att du ska lösa gåtan, alea acta est.

Simius in thermis