25 april 2007

Jag har ljumma känslor gentemot observationshumor. Ljumma i ordets rätta bemärkelse, alltså jag föhåller mig varken hett eller kyligt gentemot denna 90-talstypiska humorform. Nu kommer jag dock skriva om en liten iaktagelse och kanske det blir fler, vem vet. Anywho så är det inte riktigt min kopp té men jag kan nog ta en occational sip trots allt. Jag och min syster gick en sväng på staden idag och vi kände en pikant doft av sopor (mer bestämt hushållsavfall) utanför en uteservering (som var tom av ovan nämnda skäl). Genast började vi återminnas*. När vi var små bodde vi i ett stort hyreshus och sprang ofta omkiring och stojade i stimm med gårdens övriga barn. Att springa in och gömma sig i sophuset var förekommande regelbundet. Till följd har nu jag och min syster upptäckt att den stickande, lite söta, doften av sopor om våren frambringar trygghetskänslor och nostalgi hos oss. Om jag syns drömskt titta bort mot horisonten med glimmande ögon (kanske jag fäller en tår) då jag slänger ett paket mjölk eller en banan är inte detta på grund av senimentala känslor mot förbrukade livsmedel utan vad doften av detta förknippas med i mitt inre. Hatten av för Pavlov med andra ord.

Doften av vår barndom; Sopor


*= Återminnas är en term myntad i det fantastiska tv-programmet Cyborg 009. Det dubbades av en person som uppenbarligen inte har svenska som modersmål. Min personliga teori är att han är fransman, dels bryter han på franska och dels använder han franska prepositioner istället för svenska (detta bekräftat av en fransk-svensk). Serien innehöll numer klassiska meningar som "mellan stenar och skog går Jesus från orienten och återminns sitt liv. ", "-Erkänn, det var dig som gjorde det! -Nej! Det var inte mig!" och "Dom avfyrar ett missil, var inte ledsen om det!". Helt makalös översättning med andra ord. En scen som jag inte vet om den är felöversatt eller bara konstig innehöll en man som blir räddad av gud, uppenbart finns gud eftersom han visar sig och låter mannen få en båt som räddar honom från hajar. Mannens inre monolog gick ut på att han bara låtsades tro på gud för att få hjälp men egentligen inte trodde på honom (henne?). Må så vara om man gör detta för att lura munkar till att hjälpa en men gud direkt? Skumt.

Inga kommentarer: