Då skogen i småland blåste ner i den stora stormen Gudrun vintern 2005 var det många skogsägare som inte fick ut sina försäkringspengar eftersom en naturkatastrof inte täcks av ens den bästa av skogsförsäkringar. Detta är något man kan tänka sig att den undre världen snabbt snappar upp och ser till att göra en vacker slant på. Man kan tänka sig en kulen höstafton, skogsägaren sitter och tar en kopp fika i sin timmerstuga. Han kanske till och med lägger in en prilla snus bara därför att. Det knackar på dörren. En man i dubbelknäppt kostym som flankeras av två stora män med solglasögon och guldkedjor stiger på oinbjuden. "Fin skog du har" säger han "det vore synd om något skulle hända den, till exempel om den blåste ner". Skogsmannen inser vilken sort han har att göra med. Nog har han läst om detta i tidningen. Han står öga mot öga med vindmaffian. "För en vänskaplig summa kan vi se till att din skog inte blåser ner" fortsätter mannen, kan man tänka sig. Skogsmannen blir så illa tvungen att betala beskyddskostnaden väl vetandes att alternativet är att skogen blåses omkull av en enorm artificiell vindmaskin. Senare i veckan kan man tänka sig att det knackar på hemma hos gangstern. "Fin vindmaskin du har, det vore hemskt tråkigt om det skulle hända nåt med den, om den blåste bort för att ta ett exempel". Gangstern vet att hans vindmaskinsförsäkring inte täcks av naturkatastofer, han inser att han är tvungen att betala. Förmodligen är detta ett vanligt scenario i smålands undre värld. Dessutom; Roosevelt var president tre gånger, den enda som varit det. Efteråt ändrades grundlagen så att en amerikansk president enbart kan inneha ämbetet i två perioder. Med andra ord blev en enskild persons beteende så ohållbart att grundlagen var tvungen att modifieras. Här öppnas en värld av möjligheter. Jag tänker främst på yttrandefriheten. Kan en person vara så till den milda grad enerverande att det enda alternativet för att få bukt med personen är att avskaffa yttrandefriheten? Jag vet inte, men det finns bara ett sätt att ta reda på det, att bete sig som en varböld i sin omgivnings öga, dygnet runt, året om. Jag har hittat mitt kall.

Nu får du inte mer för den 25-öringen!