Nu är det ju valborg och då är det ju fest så jag kommer nog inte skriva något av vikt idag. Jag tänker dock passa på att delge två fantastiska konversationer från Cyborg 009, mycket nöje.

-Ja, så till vidare tycker jag nästan att det har varit för stilla, tycker
du inte det? Det ser ut som det är sista gången vi två ska köra mot varandra,
låt oss göra vårt bästa.

-Ja den är jag med på!

-Haha, du liknar dig själv, du tar allting så hög tillit!

-Din, din...

-Tiden är inne, idag blir det mig som vinner! Hahaha

...

-Far, varför tar vi hem så pass tidigt, va?

-Vi kan inte fiska i sån här tjock dimma, det är fara för det kan hända en allvarlig olycka

-Jag hade glatt mig så, jag hade hoppats på att få öga på en sor fisk och så fånga den här, med din harpun!

-Hahaha! Ja vi kan ta ut nån annan gång, dessutom dyker DET kanske opp i ett sånt här ruskigt väder.

-Vad menar du med det?

-Ett vikingaspöke!

-Ett vikingaspöke? Trams, det är väl övertro

-Hahaha

-Far, det är väl övertro, är det inte? Det finns väl inga spöken i våra moderna tider, va?

Procentvågen i Lindtreklamen, ja. Det finns två distinkta skolor i tolkningen av dess funktion. Men vi ska inte förhasta oss nu, det kan ju finnas de som inte är bekanta med Lindtreklamen och därmed inte procentvågen. I en tv-reklam för finsmakarchokladen Lindt syns en man som häller kakaobönor i en våg och man ser att vågen mäter inte i gram eller kilo (eller skålpund) utan i procent. De båda tolkningarna som finns är.

• Vågen mäter hur mycket bönor som behövs i en sats choklad och procenten visar på andelen kakao som kommer finnas i den färdiga produkten.
• Vågen visar hur stor andelen kakao är i vågskålen.

Som jag ser det finns det bara ett rätt sätt att utläsa detta, Jag talar givetvis om alternativ två. Man kan tänka sig hur en ekonomiskt lagd anställd tänker; 'Undrar hur mycket kakao det är i en bit ost?'. Han placerar följaktligen litet ost på vågen och ser till sin häpnad att osten innehåller viss del kakao. Ju mer ost han placerar på vågen desto mer kakao innehåller den! Han känner att han är inne på nåt lukrativt och testar olika material, majs, grus, kallvatten, tyg, ljummet vatten, gräddglass och så vidare i den ordningen. Snabbt stiger Klaus och hans procentvåg i graderna på det lilla företaget som med hans hjälp blir ledande inom finchoklad. Snart är han världens största finchokladsmagnat med en riktig bjällra. Han äger fabriker över hela österrike och badar i champagne och äter bara oxfilé Den gamla rostiga procentvågen har han förgyllt och pryder hans spiselkrans i det stora Basel-kontoret. Den unge herrens namn var Klaus, Klaus Lindt. Sedan ska jag berätta om min väns eldiga sommar i Italien där en äldre kvinna lärde honom kärlekens språk en trappa upp från en liten speceributik i utkanten av Milano.

På landet skoj - Istanbul

Min klädstil har inte förändrats sedan 1998 och jag ska nu förtälja varför, eller hvorfor som dansken säger. 1998 började jag nämligen handla mina egna kläder. Innan dess kunde man betrakta häftiga grabbar med jeans och nån slags t-shirt (det jag har på mig i 90% av fallen) men själv fick man mycket hopplösa plagg ofta handlade på second hand eller nerärvt i generationer inom familjen. Men 1998 slogs jag fri ur de bojor som tynger varje människa som inte väljer sina kläder(det är ju så det är i fängelse). Jag började givetvis välja ut plagg som jag tyckte stämde överrens med modet som jag observerat ur ett utifrånperspektiv. Genom denna övergång blev jag en del av den trendsättande allmänheten (dock förmodligen i betydligt mindre grad än många andra) och var därmed inte förpassad till att vara observatör. Jag kan sen dess inte se en trend eller ett mode fårn ett yttre perspektiv och har inte längre förmågan att önska att jag själv var en del av olika klädkulturer, teoretiskt hade jag ju kunnat delta, om jag velat. Idag, eller igår blir det nog, hade jag till exempel på mig en t-shirt från min språkresa i England '97 och min t-shirt från Expo 2000 är köpt på Expo 2000 (i Hannover). Jag tror aldrig jag kommer ändra uppfattning om vad som är en bra klädstil och är därför glad att jag inte är tio år äldra och alltså skulle klä mig som 1987.

Ni har bara ett enda shotglas här, och det är en äggkopp!

Jag fick precis en impuls att måla mina tänder med en gul överstrykningspenna, men jag gjorde det inte. Har jag missat en av livets stora ögonblick? Jag vet inte. Jag vill inte veta. Jo det vill jag.

Grab your giggling turban, we're going to laughganistan

Jag har ljumma känslor gentemot observationshumor. Ljumma i ordets rätta bemärkelse, alltså jag föhåller mig varken hett eller kyligt gentemot denna 90-talstypiska humorform. Nu kommer jag dock skriva om en liten iaktagelse och kanske det blir fler, vem vet. Anywho så är det inte riktigt min kopp té men jag kan nog ta en occational sip trots allt. Jag och min syster gick en sväng på staden idag och vi kände en pikant doft av sopor (mer bestämt hushållsavfall) utanför en uteservering (som var tom av ovan nämnda skäl). Genast började vi återminnas*. När vi var små bodde vi i ett stort hyreshus och sprang ofta omkiring och stojade i stimm med gårdens övriga barn. Att springa in och gömma sig i sophuset var förekommande regelbundet. Till följd har nu jag och min syster upptäckt att den stickande, lite söta, doften av sopor om våren frambringar trygghetskänslor och nostalgi hos oss. Om jag syns drömskt titta bort mot horisonten med glimmande ögon (kanske jag fäller en tår) då jag slänger ett paket mjölk eller en banan är inte detta på grund av senimentala känslor mot förbrukade livsmedel utan vad doften av detta förknippas med i mitt inre. Hatten av för Pavlov med andra ord.

Doften av vår barndom; Sopor

*= Återminnas är en term myntad i det fantastiska tv-programmet Cyborg 009. Det dubbades av en person som uppenbarligen inte har svenska som modersmål. Min personliga teori är att han är fransman, dels bryter han på franska och dels använder han franska prepositioner istället för svenska (detta bekräftat av en fransk-svensk). Serien innehöll numer klassiska meningar som "mellan stenar och skog går Jesus från orienten och återminns sitt liv. ", "-Erkänn, det var dig som gjorde det! -Nej! Det var inte mig!" och "Dom avfyrar ett missil, var inte ledsen om det!". Helt makalös översättning med andra ord. En scen som jag inte vet om den är felöversatt eller bara konstig innehöll en man som blir räddad av gud, uppenbart finns gud eftersom han visar sig och låter mannen få en båt som räddar honom från hajar. Mannens inre monolog gick ut på att han bara låtsades tro på gud för att få hjälp men egentligen inte trodde på honom (henne?). Må så vara om man gör detta för att lura munkar till att hjälpa en men gud direkt? Skumt.

Jag har en vän som konsekvent undviker att svära utan istället hittar på sina helt egna kraftord. Vi har just spenderat en kväll med att avnjuta Xbox och jag passade på att notera hans mystiska utrop. I bokstavsordning:

Abraham Abrek Adriket Alv Alvin Anders And Anders And och hans fula brorsöner Andrahansbokhandel Arvid Asspunch Astrid Lindgren Astrid Penis Danderyd Dru Fadrao Fadriket Flebasker Fnöske Fransbasker Frass Fruity Poops Grand Grands Halv Kanst Kastrat Krabbe Krans Kransballe Kransbasker

Kranspung Krass Krassle Laktos Landmaster Larv Meck Men Wu-Tang på dig Nyllbäver Nylle Olvar Ord Orv Ostbagge Pand Pansarpung Prostituerade Sothöna Rajtan Tajtan och hans fula barbarer Randalf Rotbärspaj Sald Sandplasta Sandtrasket Sans Sask Saxofonisters Samfund Snask Snorpasta Svampbäver Svenne bjäsk fläsk What the fasen?

<style> remix 93 </style>

När jag växte upp fanns det en annan term för ordet 'dinosaurie' som jag tycker låter mycket bättre. Jag talar givetvis om 'skräcködla'. 'Dinosaurie' är så naturvetenskapligt och tråkigt, en teknisk benämning. Då man får ett ordentligt pungslag säger man inte "Högt ljud som indikerar smärta", man säger "Aj!". Likadant, om man ser en 7 meter stor ödla med stora fucking tänder säger man inte "Se på maken, en dinosaurie", man säger "Jösses amalia, en skräcködla!". Bevisligen har den person som hittat på termen 'dinosaurie' aldrig sett en skräcködla. Om jag nu tvunget måste tipsa om något kul att göra kan jag rekommendera den kortlivade tv-serien från 1980-talet "Dinoriders". Lasers, skräcködlor och karaktärer med naman som "Youngstar" och "Hammerhead". Det gjordes bara 14 avsnitt men det räcker för att ge en mäktig upplevelse.

-That means 'potato'.

-No it doesn't

När man läser om hur den 'vite mannen' (borde vara de 'vita männen', det var ju fler än en) tog över ursprungskulturer runt om i världen beskrivs ofta hur byråkratin, eller snarare den lokala bristen på byråkratin, utnyttjades. Eftersom ingen dokumentation över till exempel landägande fanns sågs detta som en öppning eftersom landet kunde betraktas som ledigt eller tillgängligt. I själva verket kanske inte landet kunde ägas enligt ursprungsbefolkningarna, hela ägandekonceptet kunde de facto vara frånvarande i kulturen, därav benämningen egendomslösa folk. Hur vore det om de egendomslösa folken hade använt sin kultur till att erövra egendomsfolkens land? "Vaddå äger den här åkern? Man kan ju självklart inte äga marken! Pucko, nu ställer jag mina renar här." kunde det låta. Eller tänk dig om du en dag kommer hem efter en hård dag på fabriken (kanske) och det sitter en same i dit kök och käkar dina ostmackor. "Vaddå din lägenhet och ostmackor? Lägenheter och ostmackor kan man faktiskt inte äga, de till hör alla. Förresten, jag tog mig friheten riva ner några av allas väggar, det var så mörkt, nu kan solguden hälsa oss god morgon när vi vaknar i vår säng varje morgon!" Vad hade man kunnat sätta emot? Det finns helt enkelt inget ägandekoncept, detta är en dubbelriktad väg.

Hålla på och ha sig

Jag hade hoppats att jag skulle kunna upprätthålla en avsaknad av självcensur i inläggen men det har visats sig ohållbart. Igår var jag, några goda vänner samt några som jag inte ger mycket för ute och slog runt. En konversation föddes om ett eventuellt skapande av ett nytt mytiskt väsen. Så långt så gott. Det föreslogs en man som var för kort för att vara normal men för lång för att vara dvärg. Personen skulle efter varannan mening utdela ett slag i bröstet med tillhörande kommentar "Som Arne Hegerfors brukar säga!."Detta är nog så politisk korrekt det någonsin blev. Strax efter mynnade resonemanget ut i diskussioner om dvärgavel och liknande. Nej, jag tänker inte stå för det. Men en viktig princip gömmer sig här. Jag menar inte något luddigt om människovärde, jag menar att jag på något sätt vill hålla mig på god fot med samhället och mina gelikar. Man lär sig något nytt varje dag. Idag blev det det här.

N/A

Ingen kommentar.

När jag en dag kom hem med tre blisterpack (två Ice Mint och en Orange Mint) var det flera som fällde dråpliga kommentarer. "Sådana har jag inte sett sen jag var liten!", "Det smakar ju inte ens mint!" och "Jag tycker Astrid Lindgren borde få nobelpriset". Må så vara att det kanske är en föråldrad förpackningsform, och jag är den första att medge att mintsmaken inte direkt är överväldigande och Astrid Lindgren borde få nobelpriset men detta betyder inte det att själva innehållet är förkastligt. Detta var vad jag argumenterade. Successivt svängde dock min inställning och nu när det enbart återstår en tablett känns det oerhört avlägset att jag skulle gå och köpa nya. Men samtidigt känns detta som en osjälvisk handling. Emedan min attityd har förändrats har även den hos min vänkrets svängt. Det har under dessa korta veckor blivit synonymt med ett besök hos mig att få sig en hård karamell att avnjuta i goda vänners lag. Ungefär som hos mormor och morfar. Även om det känns underligt för mig att anta mina morfaderliga plikter så pass tidigt i livet och till andra än mina framtida barnbarn känner jag ändå trycket av samhällets förväntningar. Jag inser nu vilket ok morfaderskapet innebär och är en bättre människa för det.

Alla andra barn kanske sjunger i mono?

Dagens produkt helt klart! Té för kvinnor. Nu är saken klar, resten av allt té hör till oss män och jag skulle uppskatta om ni av det täckta könet kan hålla tassarna borta i fortsättningen. Tack på förhand. När jag var liten och frågade om internationella kvinnodagen fick jag svaret "alla andra dagar på året är ju mansdagar". Kanske är det så. Men då är det bara att acceptera att samma förhållande gäller för té. I en perfekt värld kanske båda könen kan dricka samma té och detta är något som kanske till och med borde eftersträvas, jag är ingen expert. Jag känner en del människor som kallar sig för feminister och jag känner att jag är ute och simmar på lite djupt vatten här. Jag vill absolut inte vara förnedrande så jag skriver inte mer. Det är ju väl dokumenterat vilken politisk hetpotatis té kan vara.

Det är dock sällan man använder "fröjd" ensamt.

Jag inser att jag gått i en (vad jag antar är en) klassisk fälla. Flera av inläggen här har mynnat ut i nåt slags putslustiga stridsrop á la sex and the city. Jag menar, jag lever inte för att ändra grundlagen och jag tycker inte att rasistiska tillmälen är ett bra sätt att benämna geografiska områden. Från och med nu ska jag aldrig mer bli så medryckt att texten slutar med deklarationer om agendor och handlingplaner. Förutom denna, denna är den sista.

Kransbasker

Något jag ofta funderat över är det här med samerna. Då jag gick i skolan fick jag lära mig att den korrekta benämningen på detta förföljda men färgglada folkslag är 'samer' istället för det äldre 'lappar' som anses förnedrande. På något sätt tas inte detta på allvar känner jag. Visst, jag och många fler säger inte 'lapp' utan använder det politiskt korrekta 'same'. Istället för "Jag fick en arg lapp på posten" säger man "Jag fick en arg same på posten". Det är klart att man inte använder just denna mening så ofta längre nu när postkontoren inte är lika vanliga och det därmed blir ovanligare att bli expiderad av en same där. Hur som helst finns det små rester kvar av benämningen 'lapp'. Samernas hundrar heter till exempel 'lapp-hund' och deras mössor kallas 'de fyra vindarnas mössa' (irrelevant men ett av de fetaste mössnamnen i svensk historia). Men den största fadäsen i det här benämningsfiaskot måste ändå vara landskapet i vilket dom har sin hemvist. Lappland. Smaka på den. Scenario: du lever i frid med naturen och hänger med dina renar och kanske tar en jojk eller en tur med hundsläden. Till våren ska du köpa en ny mössa (kanske fyra vindars?), du är allmänt nöjd. In kommer ett gäng vita djävlar som fördriver dig, sätter dig på museum och kallar dig för nedvärderande saker. Ditt folk blir vida känt i världen under det namn som dina förtryckare gett er. Hårda bud helt enkelt. Spola fram tiden 50 år. Ditt folk har äntligen fått erkännande, ni har ett eget ting, en flagga och vinner VM i fotboll för nationslösa folk (sant). Du slipper bära oket av det vidriga namn dina herrar en gång gav dig. Förutom en liten detalj. Det land där dina förfäders förfäder levt och verkat, visserligen utan att göra nåt vettigt men ändå, får nu bära det förhatliga namnet som skär som en kniv i hjärtat varje gång du hör eller ser det. Jag vet inte, det känns bara lite väl okänsligt. Å andra sidan tycker jag att det här med politisk korrekthet har gått för långt så kanske borde vi byta namn på fler landskap och länder så att de heter som rasistiska tillmälen? Låt lapplands namn eka runt jorden!

Världens tveksammaste stad - Njapel

Wild Hogs. Den var så dålig att jag buade ut mig själv för att ha sett den. Sista timmen var närapå outhärdlig och jag rekommenderar att alla håller sig så långt borta från filmen som överhuvudtaget är möjligt. Att förblinda sig själv med ett spett i förebyggande syfte kan ju låta som en bra idé men var försiktig, utan syn kan man av misstag hamna i en situation där man tvingas höra filmen, en situation man kunnat undvika om man haft synen kvar. Men det är inte fel tänkt.

Ruccola - Ett exempel på sallad

Då skogen i småland blåste ner i den stora stormen Gudrun vintern 2005 var det många skogsägare som inte fick ut sina försäkringspengar eftersom en naturkatastrof inte täcks av ens den bästa av skogsförsäkringar. Detta är något man kan tänka sig att den undre världen snabbt snappar upp och ser till att göra en vacker slant på. Man kan tänka sig en kulen höstafton, skogsägaren sitter och tar en kopp fika i sin timmerstuga. Han kanske till och med lägger in en prilla snus bara därför att. Det knackar på dörren. En man i dubbelknäppt kostym som flankeras av två stora män med solglasögon och guldkedjor stiger på oinbjuden. "Fin skog du har" säger han "det vore synd om något skulle hända den, till exempel om den blåste ner". Skogsmannen inser vilken sort han har att göra med. Nog har han läst om detta i tidningen. Han står öga mot öga med vindmaffian. "För en vänskaplig summa kan vi se till att din skog inte blåser ner" fortsätter mannen, kan man tänka sig. Skogsmannen blir så illa tvungen att betala beskyddskostnaden väl vetandes att alternativet är att skogen blåses omkull av en enorm artificiell vindmaskin. Senare i veckan kan man tänka sig att det knackar på hemma hos gangstern. "Fin vindmaskin du har, det vore hemskt tråkigt om det skulle hända nåt med den, om den blåste bort för att ta ett exempel". Gangstern vet att hans vindmaskinsförsäkring inte täcks av naturkatastofer, han inser att han är tvungen att betala. Förmodligen är detta ett vanligt scenario i smålands undre värld. Dessutom; Roosevelt var president tre gånger, den enda som varit det. Efteråt ändrades grundlagen så att en amerikansk president enbart kan inneha ämbetet i två perioder. Med andra ord blev en enskild persons beteende så ohållbart att grundlagen var tvungen att modifieras. Här öppnas en värld av möjligheter. Jag tänker främst på yttrandefriheten. Kan en person vara så till den milda grad enerverande att det enda alternativet för att få bukt med personen är att avskaffa yttrandefriheten? Jag vet inte, men det finns bara ett sätt att ta reda på det, att bete sig som en varböld i sin omgivnings öga, dygnet runt, året om. Jag har hittat mitt kall.

Nu får du inte mer för den 25-öringen!

I tester kring intelligenskvot och kunskapsdiagnosticering hos universitetsstudenter har normalfördelningskurvan skiftat ungefär en standardavvikelse uppåt sedan mitten på 1980-talet. Detta innebär att de allra mest högpresterande under mitten på 1980-talet motsvarar en medelmåtta av dagens mått. In your face 1980-talet.

Nu får du inte mer för den 25-öringen!

Jag funderar på om det överhuvudtaget är meningsfullt att skriva något just nu. Jag har ingen inspiration och dessutom måste jag strax ge mig av. Hur som helst kan det komma ett saftigt inlägg lite senare under eftermiddagen-kvällen, då har jag både mer tid och förmodligen inspiration. Jag kan dock passa på att delge ett ämne som med stor sannolikhet kommer figurera flertalet gånger här. Allt började när jag hade varit i affären och kommit hem med ett 12-pack hönsägg. Detta är ett av de största äggpaketen jag någonsin haft och givetvis slog hybris omedelbart in. En tanke föddes, en revolutionerande tanke. Vad händer om man fryser ner ett ägg? Sagt och gjort, jag placerade ett av äggen i en liten plastlåda, för att förhindra eventuellt spill innan total frysning inträtt, och placerade sedan hela arrangemanget i frysen. Nästa dag vaknade jag som ett barn på julafton, fylld av förväntan och med tindrande ögon. Jag skojar inte, mina ögon hade tindrat skiten ur vem som helst den morgonen. Good times. Jag upptäcker att ägget är genomfruset men det har dock fått en lång spricka längs hela sidan. Därmed blir det omöjligt att koka det frusna ägget, en bakslag visst, men det finns förtfarande en värld av möjligheter kvar för mig och mitt ägg. Tydligen luktar det om frusna ägg för jag fick klagomål från mina grannar (de använder samma frys). Hur som helst, när jag har bestämt mig för vad som kommer hända med ägget kommer jag göra det, filma det och lägga upp det på youtube. Oavsett resultatet kommer jag se tillbaka på den här tiden med ett leende, tänk att vara ung och ha ett fruset ägg!

Nu får du inte mer för den 25-öringen!

Steg ett är att hitta på en catchphrase, en avslutande mening som blir likt ett signum. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun. Eventuellt kan man ju välja att byta efter humör eller helt enkelt låta den avlutande kommentaren återspegla inläggets natur och/eller innehåll. Rent preliminärt vill jag ändå hålla mig till en klassisk fras som jag börjat inkorporera mer och mer i min vardag. Den är kort, koncis och tydlig. Det egentliga valet är dock givet. Historien bakom sträcker sig långt ner i min barndom med turtles och loops. Klassiska tecknade Warner-Brothers-kortfilmer (Snurre Sprätt och dyl.) avslutades ofta med orden "That's all folks!". Enter Danmark. Danskarna har alltid haft ett språkligt övertag på oss svenskar, när vi säger 'jag ska klå dig' säger dom 'jag ska flå din røv i laser' bara för att ta ett exempel. "That's all folks!" blev enligt den danska lingvistiska logiken helt sonika "Nu får du ikke mer for den 25-øre!". Jag tänker å det bestämdaste inte vara sämre än danskarna (landet där John Cleese-filmen "Clockwise" heter "Kuk i timeplanen") och snor deras översättning rakt av. Mycket nöje.

Nu får du inte mer för den 25-öringen!